Isolda
 


Startsidan
Fartygsfakta
Historik
Projektet S/V Isolda
Isolda Ekonomisk Förening
Bli medlem i (FSIV)
Arbetsdagar
Kajutahistorier & övriga berättelser.
Var finns vi?
K-märkning
Bildgalleri
Gästbok
Länkar
Sponsorer
Kontakt
Logga in





Isolda
Calsign: SMBE


Hon byggdes 1902 vid Lödöse varv som en av sju liknande järnskutor, knappt 35 meter lång och god för 350 ton. Isolda riggades som slättoppad tremastskonare -"111"- och förde ca 700 kvm segel.

Carl Julius köpte henne av rederiet Korn & Kjellberg 1909. Isolda var ett smäckert och välseglande fartyg som väckte beundran var hon än visade sig. Hennes höga rigg och vita skrov fick många att drömma om skutan som privat lustyacht.
För det mesta seglade Isolda på Västindien och Mexico, Sydamerikas östkust och Västafrika. Hon sågs ofta i franska, tyska och brittiska hamnar.

Sporadiskt kom Isolda till Göteborg för att lasta trä eller klassa. Skutan var välkommen på så exotiska platser som Dakar, Rufisque, Saint Louis och Conacry i Västafrika, Maracaibo, La Vela de Coro, Adicora och Los Tacos i Venezuela samt Progreso och Isla de Carmen i Laguna de Terminos, Mexico.
Isolda
Många gånger sattes befälhavarens sjömanskap på hårda prov men Ahlgren kunde segla och visste vad Isolda gick för. Han bärgade segel när det var nödvändigt, men först då, och sökte ogärna nödhamn. De stora haven var hans rätta element. Om Carl Julius undvek något så var det Östersjön. Hans stående uttryck var "Man har inte någon plats, man vet inte om det är vatten under kölen".

I mitten av 1928 fick Isolda en Polar Diesel på 110 hästar och blev "segelfartyg med hjälpmaskin". Tid började bli pengar. Motorn gav med full last 8 knop. Andra världskriget bröt ut och Isolda blev logementsfartyg i Mollösund på västra Orust. Efter en tid fick hon samma uppgift vid Käringberget i Göteborg, nära Ahlgrens bostad.

Då haven åter blev fria, hade skutan fått styrhytt men toppstängerna var borta. Nu seglade Isolda för det mesta i en krävande trad mellan Bretagne och Cardiff med pitprops (gruvstöttor) ena vägen, och kol som returlast.

Efterhand ökade konkurrensen från modernare fartyg och samtidigt rakade kostnaderna för drift och underhåll i höjden. Isolda fick tacksamt ta vad som bjöds och seglade mer och mer på Östersjön. I långa tider låg hon fraktsökande och inväntade bättre tider.

Dessa kom aldrig. Sommaren 1958 gick skutan till Lödöse varv för uppläggning och två år senare lämnade Kapten Ahlgren sin Isolda efter 51 år som kapten och ägare. Han hade då varit till sjöss i 66år.
Fartyget K-ärktes av Statens Sjöhistoriska Museer 2002-05-28.

upp igen!